Enklast att tanka på konto…

Få se nu… inte på pump 3, där finns bara bensin…

Det ekar tomt i alla slangar… eller, nu ljög jag… slangarna är borta…

Vi går väl till restaurangen och ser vad som finns på menyn…

Hmm… det ser stängt ut… aningens stängt…

Det är inte samma tryck här som i t.ex. Tönnebro…

Jaha, dörren fanns på baksidan… det var ju… otippat…

Aha! CarGuard-hunden! Dom gjorde tydligen andra larm än billarm…

Ja, men det är ju ingen här…

Stolarna väntar förgäves på gäster som aldrig kommer återvända…

Kaspers Bar & Grill är numer ombyggt till kontor/garage för ett lastbilsåkeri i Norrbotten.
Eftersom jag träffade på ägarna vid mitt besök lovade jag att inte publicera bilderna förrän jag visste att renoveringen kommit en bit. Detta för att inte locka dit vandaler.

Vad som hände med Kasper och hans affärsverksamhet har jag inte hittat några svar på…

Ljungaverk under kriget
1939-1945

Under andra världskriget var Ljungaverk bevakat av militärer och full stridsberedskap rådde.
På Näset, eller Karelska näset som det kallades på den tiden, stod luftvärnskanonen uppställd. Möjligen fanns en sådan även uppe vid gummifabriken, där Permascand ligger idag.
Från ballonghallen togs wirespel och vätgasfyllda spärrballonger fram och placerades i en ring runt samhället och framför allt fabrikerna.
Längs med ”tuben” planterades popplar och man byggde kulsprutetorn 8-10m höga. 
Tuben bevakades även av vakter med stora schäfrar. Man var tvungen att ha passerkort för att få passera.
Runt om i samhället byggdes olika sorters värn, bunkrar och skyddsrum. Hotet var påtagligt!
Flyglarmet gick på riktigt ett antal gånger då flyg från främmande länder gjorde överflygningar vid fabriken.  Man kunde se luftvärnstruppernas varningsgranater explodera intill flygplanen.

Under kriget ströps alla importvägar av och den internationella handeln blev i stort sett obefintlig.
I Ljungaverk byggdes därför en gummifabrik (SG-1) för produktion av syntetiskt gummi  av neoprentyp.
Att regeringen valde Ljungaverk för den första syntetgummifabriken var p.g.a att man vid Ljungaverken redan hade de två huvudråvarorna, acetylen och kvävgas.   
Forskning pågick från hösten 1941 vid Svenska Gummiforskningslaboratoriet (GFL)  med nobelpristagare och professor The Svedberg i spetsen.  Där gjordes småskaliga och halvskaliga försök med syntetisk gummitillverkning.  Sommaren 1944 tillverkas den första provbiten ”Svedopren” på SG-1 fabriken i Ljungaverk.  Några månader senare, när produktionen kommit igång uppstod en våldsam explosion i djupkylaren i kylhuset på den norra fasaden.
Eftersom djupkylaren höll en temperatur på ungefär -80c så blev den omedelbara tanken sabotage!

Statens sprängämnesinspektion undersökte saken noggrant och man fann att ett jordfel kunde vara orsaken till explosionen. Man hade konstaterat ett jordfel i fabriken kvällen innan och vid släckningsarbetet efter explosionen hade en brandman klagat på elektrifiering genom slang och munstycke. Huruvida det verkligen var ett jordfel som orsakade explosionen kunde inte beslutas enligt rapporten från sprängämnesinspektionen.

I maj 1945 återupptas produktionen på SG-1 i Ljungaverk, samtidigt som SG-2 startas vid Stockviksverken i Sundsvall. Därefter kommer freden och det syntetiska gummit blir ekonomiskt ohållbart att producera. Det går inte att konkurrera med naturgummi eller Buna-naturgummi, varken kvalitetsmässigt eller prismässigt. SG-1 avvecklas och lokalerna står övergivna fram till 1971, då PermaScand etablerar sig i den gamla fabriken.

Att Ljungaverk hade en viktig funktion under kriget råder det ingen tvekan om.
På den södra fabriken tillverkades bl.a. ammoniumnitrat (NH₄NO₃) som används främst som konstgödsel, men även som sprängämne. En särskild fabrik för sprängämnestillverkning anlades i ett bergrum söder om fabriken.  Det finns flertalet rykten om fabriken under kriget.  Bl.a. så ska det finnas tunnlar från fabriken som mynnar ut på olika ställen i samhället.

Man vet att tungt  vatten framställdes vid Ljungaverk. Det tunga vattnet förvarades i ampuller i en metallbehållare med skruvlock.  En del av dessa har SS logga och texten Stockholms Superfosfat Aktiebolag medan en del har texten Norsk Hydro.  Det är även skillnad på gängornas stigning på skruvlocket.  Den Svenska har en fin gänga medan den Norska har en grov.

Norsk Hydro hade en elektrolysanläggning i Vemork vid Rjukan i Telemark under kriget som föll i tyskarnas händer. Filmen ”Hjältarna från Telemarken” med bl.a. Kirk Douglas handlar om den sabotageaktion som de allierade gjorde mot anläggningen i Vemork.
I Vemork tillverkades tungt vatten som skulle användas till tyska atombomber.  Skickades tungt vatten från Ljungaverk till Vemork? Gjorde Sverige tungt vatten till Tyskland under kriget?
Frågorna är många, och svaren får vi nog aldrig.
Andra rykten säger att det tunga vatten som fanns i atombomberna vid Nagasaki och Hiroshima skulle komma från Ljungaverk. 

Ett annat löst rykte är att det skulle ha tillverkats Zyklon B i Ljungaverk under kriget.
Zyklon B är ett tyskt odjursbekämpningsmedel tillverkat av IG Farben och användes i gaskamrarna vid Auschwitz.  Zyklon B’s verksamma ämne är vätecyanid (HCN), vilket man tog fram vid centrallaboratoriet med avsikten att producera avlusningsmedel för den svenska marknaden. Det finns en liten reklam-etikett kvar. När verksamheten upphörde helt i Ljungaverk så kördes de prover med vätecyanid som fanns kvar iväg för destruktion. 
Det var för övrigt vätecyanid som användes för skadedjursbekämpningen på  Hotell Hellman i Stockholm då Dan Andersson dog, p.g.a dålig ventilation.

Ljungaverk  2009-06-08

Jo, ett hus som verkar totalt bortglömt…

…där det tronar på en kulle.

Men någon har varit nyfiken på det iallafall…
Avtrycken leder t.om upp på farstukvisten.

Synd att flaggstången är försvunnen, det hade nämnligen varit värt att hissa flaggan för…

…de gäster som var här tidigare idag.
Här har lokatten smugit fram för att ta en liten sniff i ventilationshålet i torpargrunden.

Man kanske väntade besök av celebra gäster, man har…

…fräscha blommor i fönstren iallafall.

Men fina blommor till trots så var det här fönstret mer “inbjudande”.

Synd bara att ingen gjort upp eld i den magnifika kakelugnen,
det var ruggigt ute den här gnistrande vinterdagen.

De enkla “bond-kakelugnarna” fick oftast bara en billig utsmyckning i relief.
Just den här var tjusig som bara den!

Det var också den här spegeldörren som man inte förstört genom att täcka
spegeln med masonite som var en vanlig företeelse på 30- och framför allt 40-talet.

Konstig blomma det där, som blommar även fast det är ungefär -20 härinne…

Nämen se där! Ett harmonium! Eller tramporgel som är dess namn i folkmun.

Det här exemplaret är från sekelskiftet och utrustat med förtjusande lampetter.

Jag kan mycket väl tänka mig att detta harmonium är tillverkat
på K. A. Söderbergs Orgelfabrik i Skellefteå. En av väldigt få tillverkare i Norrland.

Ett mer gediget kök är svårt att hitta idag, skåpen är byggda på plats…

Mindre tåliga var dessa gardiner.

Nu väntar mer spännande upptäckter längs höga kusten… Hejdå huset!

De första vattenkvarnarna var skvaltkvarnar, en liten kvarn som krävde en liten vattenmängd och en liten fallhöjd. Dessa små kvarnar var styrda av vattenflödet och man fick således släppa allt annat arbete och mala då det fanns mycket vatten.

Hoakvarnen är en s.k. hjulkvarn närmare bestämt med underfallshjul.
Dessa är tekniskt mer avancerade kvarnar och byggdes som regel av specialister, kvarnbyggare.

Den här skissen jag lånat stämmer bra överens med hur Hoakvarnen är uppbyggd.
Eftersom Hoan är en relativt kraftig fors och det är en låg fallhöjd så har man byggt en underhjulskvarn där vattnet rinner under hjulet. Man har dessutom gjort en intagskanal där man styr av vattnet från Hoan och in till kvarnen för att kunna kontrollera flödet.

Hoan

En del av intagskanalen. Det faktum att kvarnen har dubbla stenar och hjul och med tanke på det stora, kostsamma arbete som lagts ner på stenläggningen får mig att tro att detta är en gammal tullkvarn.

En tullkvarn är en kvarn som drivs av en mjölnare och där bönderna får betala malningen av sin säd med en del av just denna. 1/16 av av säden i mal-lön var vanligt förekommande.
Av det gick hälften till kvarnägaren och den andra hälften till mjölnaren.

I hoakvarnen bodde förmodligen mjölnaren, eller så var detta kontoret.
Vi fann iallafall en sängmadrass med rostiga fjädrar i det här rummet.

Kvarnen var igång såpass länge att man hann dra in elektricitet.
Men det var bara för belysning och en mindre siktmaskin.

Spelet kan jag inte placera nånstans inne i kvarnen, förmodligen har det bara ställts hit, på samma sätt som Volkswagen-huven som ligger bakom.

Här ligger en stor blåsbälg gjord i trä och oxhudar. Även den verkar malplacerad.
Möjligtvis skulle man ha kunnat använda den till att blåsa bort “fnas” ur säden.
T.ex. grässtrån, löv och annat krafs som kunnat följt med säden.

Nu går vi ner under däck…

Det är lite dunkelt på nedervåningen.
Till vänster kan man skymta den elektriska sikten.

Kugghjulet på den andra axeln.

Första axeln, här finns även den vertikala axeln till kvarnstenen kvar.
Tänderna på det stora drevet är gjorda i trä medans de på det mindre är gjorda i gjutjärn.

På flera ställen i kvarnen hittar vi remskivor och axlar av alla de slag.
“Lägg på en rem nu!” ropar min kamrat utifrån och vad kan väl vara mer passande?

Och inte träffade vi mjölnarens Irene heller…

Hejdå!

Tur man har en Urban Exploration kollega bara ett stenkast därifrån!

Det visar sig att huset bjuder på mer förödelse än jag anat, då jag bara sett det på håll…

Bäst före förra decenniet?

Den övre balkongen verkar lite… osäker…

Den nedre får bli vår väg in, där är ju t.om dörren öppen.

Är det hit presidenten ringer i krissituationer?

Apropå krissituationer så är det lite så med städningen här…

Allsköns är ett fint ord som passar in på denna blandning av bråte…

I sovrummet verkar man haft mer än kuddkrig, här rör det sig snarare om slaget vid fotändan!
Stanken av förmultnande saker, gamla kroppsvätskor och ev. döda smådjur var otäck härinne…

Då fick tanken på att en del av den otäcka stanken var gamla, spillda kroppsvätskor bränsle på elden…

Diskbänken har sett sina bästa dagar, för länge sedan…

Det absolut vidigaste badrum jag sett i hela mitt liv!
Man ser att sopberget i badkaret sjunkit ihop genom att titta på “nivåmärket” på kaklet…
Jag tvivlar på att doftgranarna hjälpte mycket och tackar gudarna för att jag besökte det här huset vid minusgrader, närmare 20 sådana…

Och som vanligt i såna här hus, så samlas det på alla möjliga saker…

På vinden har tiden stått stilla…

In Sweden, we call it a kick…

Klart vi hinner med en snabbis… Illustrerad t.om…

Jag nämnde tidigare i inlägget att badrummet var bland det vidrigaste jag sett, hela stället var det faktiskt…
Överallt fanns det djurskit. Från troligtvis både hundar och katter…
Jag trippade fram på tå, utan att röra nåt med annat än skorna, och efter hemkomsten så fick kläder, skor, kamera och stativ sig en ordentlig rengöring och kroppen tvättades NOGA! brr….

Stabbläggarvägen… en klass för sig själv…

Klicka på bilderna för att förstora dem, tryck sedan på tillbaka-knappen eller liknande för att komma  tillbaka hit…

Under semestern i Thailand, vid en promenad på stranden “White Sandy Beach” snubblar vi över…

…en bortglömd pool på stranden.

Det visar sig vara mer än bara en pool, här finns även en bortglömd förfallen bar.

Bortom den öde poolen skymtar vi ännu en byggnad.

Vad har hänt här?, Hade det varit öde efter tsunamin så hade allt varit täckt av sand, lera och skräp.

Området har rengjorts efter tsunamin, vattnet i poolen i Bukettenvillan är/var faktiskt skitigare än detta.

Här kunde gästerna plaska runt i poolens lugna klorvatten och samtidigt blicka ut över Andamanska havet.
Varför är det tomt?

Ok, riktigt tomt är det tydligen inte, i det här hålet bodde nån iallafall…

Det där såg riktigt bekvämt ut.

Inne på damtoaletten fick jag en smärre chock…!
Där fanns det nämnligen någorlunda fräscha handdukar prydligt vikta på handfaten och det föreföll vara relavitvt nystädat. Det kom t.om vatten ur kranen! Vadan detta?

I vad som verkar vara början på  ett vattenfall/bäck är det mindre rent…

Efter lite efterforskningar på nätet så hittar jag hotellets hemsida…

Hotellet heter Similana Resort och håller på att renoveras…
http://www.similanaresort.com  

Enligt information jag erhåller på en annan sajt ska hotellet återöppnas säsongen 2008-2009…

Men nånting har hänt, för här finns varken kajaker eller handdukar!

Skumma statyer i dåligt skick finns det dock flera av…

Uppe på kullen dit trapporna leder hör man faktiskt människor,  men även om thailändarna är de snällaste och gladaste människor jag mött så vill jag inte göra min närvaro uppmärksammad…

Faktum är att i mina efterforskningar så läser jag överallt om att hotellet är beläget på en bergstopp med utsikt över havet, så det kan…

… mycket väl vara så att man håller på att renovera hotellet, men endera har man struntat i den här delen, eller så har man helt enkelt inte hunnit så långt.

Men eftersom jag inte visste nåt om statusen på det här objektet vid besöket och det faktum att bilderna ändå ger en övergifven känsla så bjuder jag på dem ändå.

När vi besökte platsen så kittlade det ordentligt i min entreprenörsnerv…
Det här är ju en “fixerup’er”!

Det här huset skulle jag lätt kunna bo i, 70m från havet och nära till all dykning man kan önska sig på Similan Islands…

Vem skulle inte vilja bo så förnämligt?

Det här borde vara ett av

Nästa gång vi åker dit måste vi kolla hur det utvecklats…

Nej nu går vi till poolen och badar… eller?

“-Men pappa!, ingen annan badar ju!, -Nu badar du för i helvete!”

Vi går till baren och tar en drink istället…

 
Baren är så tom den kan bli…

Snacka om trevlig utsikt på jobbet!

Öhh!?, det är så dags att upptäcka denna i slutet av utforskandet…
Om ägaren läser detta så ber jag om ursäkt för intrånget!
ขอโทษ   นายจ้าง   โฮเต็ล  

 

 

 

 

 

Innan vi lämnade Similana Resort bakom oss så upptäckte vi detta kranium på stranden…
Nån som sett Alien filmerna?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

//S

Romerna, eller Zigenare som vi oftast säger, dök upp i Sverige i början på 1500-talet, troligtvis 1512.
Under 1500-talet var det förbjudet för manliga romer att uppehålla sig i Sverige, straffet för de som ertappades på vår mark var döden.

Då riksdagen startade i Örebro 1617 så bestämdes att riksdagen skulle utgöras av de fyra stånden, adel, präster, borgare och bönder. Här började alltså vårt moderna samhälle med demokrati. För romernas del så var det som vanligt betydligt sämre, de blev utvisade ur landet tillsammans med tattarna.

Någon gång mellan 1617 och 1914 fick romer återigen lov att komma in i landet, men 1914  var det stopp igen,  nu ända fram till 1953. Således var alltså Sveriges gränser stängda för zigenare under andra världskriget, då de utsattes för enorma förföljelser och folkmord av Nazi-tyskland.

Bonniers lexikon från 1948 säger såhär om Zigenare : “Z. äro av medellängd och ha vanl. brungul el. olivfärgad hudfärg, svart strävt hår och mörkbruna ögon. Deras skönhet som i allm. är av mycket flyktig art har starkt överdrivits. Z. visa en utpräglad parasitkaraktär och en naturlig obenägenhet för hårt eller regelbundet arbete. Försörjningen har huvudsakligen vilat på kvinnornas. Z:s främsta förvärvsgrenar äro stöld, tiggeri och spådoms- och trollkonster… Z. ha en medfödd musikalisk och rytmisk begåvning” 

Katarina Taikon född 1932 är för mig den mest kända romen, hon skrev som ni säkert redan vet, de halvt självbiografiska böckerna om Katitzi. Böckerna resulterade även i en film, som jag för övrigt såg för en par veckor sedan som en del i researcharbetet för den här texten. Jag blev gripen av hur vi människor jagar dessa “andra människor”, och tvingar dem att flytta från plats till plats, kanske inte så mycket idag, men väl förr.
Jag rekommenderar er att se filmen Katitzi. Efter att ha sett den filmen kommer jag vara mindre fördomsfull varje gång jag ser en Zigenar-tant med jättekjol, och inte tänka “Undra hur mycket stöldgods hon har där under”…

“Kurt No-Brain, rest in pieces” skulle det nog stå?

Så, här skulle alltså Rosa och Katarina Taikon ha bott, Rosa bodde förmodligen kvar här ett bra tag innan hon flyttade några mil norrut.

Att min kollega J vasternorrland.blogs.se har passerat detta hus på väg till och från jobbet varje dag UTAN att lägga märke till det är ju otroligt…

När du ser en Zigenare/Rom eller uppfattar namnet Taikon i tal eller skrift så skänk deras livssituation en tanke.
Hejdå!

Gömd bakom en liten ridå av träd vid en europaväg finner vi denna juvel…
Tänk vad stolt man vore om man hade en sån att åka i. Eller….?

Årets bil under halva åttiotalet… Volvo 240 tog sin plats i den svenska folksjälen med närmare 3 miljoner tillverkade bilar mellan 1974 och 1993.
Tio år efter att Volvo lade ned tillverkningen av 240, var modellen fortfarande den näst vanligaste Volvon som rullar på svenska vägar.

Volvo 340 vann inte lika mångas hjärtan, men tillverkad i 1 397 000 exemplar så höll den sig kvar mellan 1976 och 1991. Hur många farffäder och morfäder hade inte en 340 under sina sista år?

Hanomag Henschel x2.
Dessa tyska packåsnor tillverkades mellan 1965 och 1977 under flera namn.
Bla. Mercedes Benz och Harburger Transporter.

Vid “Gökbölestugan” hittar vi 2 bilar i ett uthus…

Denna Mercedes 220D såg faktiskt rätt bra ut…

…om än väldigt dammig, detsamma kan man säga om…

…den här…

…Volvo 343:an.

En gammal Massey Harris 82 som vi snubblade på vid ett övergivet hus.

Den här kanonfina Borgward Isabella TS hittade vi också vid ett övergivet hus.

Efter ljungans vackra strand skymtar ett tak i en skrothög… Undra vad det kan vara… (Pickis freak som man är)…

Oj… En Bedford type J1 från nånstans mellan 1959 och 1965, omöjligt att säga då det enda som skiljer dem åt är grillen.

Och jag som hoppades på en Ford F100 från mitten på femtio… (Samma form på taket.)
Men jag blev ändå inte besviken.

Den har ju t.om sällskap där i brinken… Av en Chevrolet

Den som vet mer får gärna berätta… Och det var det en som gjorde… En Cheva 1946..

I en annan skogskant fann vi detta skal…

Vad det nu kan vara för nåt…

Inte ens instrumentbrädan ger en hint om vad det kan vara…

Den bakre kofångaren är i väldigt bra skick.

Min Opel Rekord Olympia -60 Ett riktigt fynd… stått i en lada från 71 fram till 2003 då jag
bytte till mig den mot en trasig motorcykel.

Förhoppningen var ju att få igång drivlinan och besikta den och köra med den i det skick den är.

Men… det är ju så mycket annat…

Men den är fortfarande grym!

Undra just hur många gamla bilar som står och väntar i gamla lador…
Den här räddades av en slump. Ladan skulle rivas och han som tog reda på den blev tillfrågad på omvägar om han ville ta hand om den. Den kunde lika gärna gått till skrotbilsinsamlingen.

Vid Älvsbyhuset står flera bilar b.la denna 245:a och…

…Denna Ford Transit från 70talet…

Ett riktigt skogsfynd är denna 56:a Cheva Nomad…

Som dom skurit bort bakdelen på med gassvets.
Bredvid Chevan står en utbrunnen Merca 170s från 30talet.

Var och lastade gamla däck på macken i Krokom och där fanns denna…

Vet inte vad det är för nåt. 

Tyvärr enda bilden jag har på mig veterligen kommunens största skogsbilskrot…
Här fanns b.la en par Chevor, en Renault Dauphine, 2 eller 3 Ford A-100 Bussar, en 2-cylindrig Lloyd, en drös med lastbilschassin och en massa axlar, hjul och järnskrot. 

När vi var dit sommaren 2007 såg det ut såhär…

Var lite blandat småskrot kvar… Snacka om snopen… allt var borta.

När vi dyker på nå mer bilar eller fordon så hamnar dom i detta inlägg… 

/S

Nu är bilderna i större format och med bättre kvalitet, klicka på  bilderna för att förstora, gå bakåt i webbläsaren för att komma tillbaka till inlägget… //S

Det är nämligen ett museum!

Museet är inte i det allra bästa av skick…

Men, vad spelar väl skicket för roll? Besökarna vill nog inte gå in genom dörren ändå…

Dessutom är den ordentligt låst…

Men vad är nu detta? En väg in? Man ser spåren av tidigare besökare…

Ja, se där…

Kom vi direkt in i köket?…

…nej det här är ju en tortyrkammare…

På övervåningen är det inte alla fönster som blivit plåtklädda… Ännu?

Gamla saker och skräp fanns det gott om, i vanlig ordning… “Ahlins  populära dansmelodier” från 1937.

Såna här plåtklädda, målade “kakelugnar” fanns det hur många som helst…

Hand/Tvättfat… Den här modellen är ganska modern igen, fast inte i bleckplåt kanske…

På vinden var det dammigt och tomt…

That’s all for now folks!