Vi fortsätter där vi slutade sist… var nu det var… JO!

I Ragn-Sells inte alltför gamla farligt avfalls anläggning. Här verkar det ha varit ett litet kontor.

Det enda som verkar vara fel på Ragn-sells gamla utrymmen är att de är tomma och nerklottrade. Den stora “salen” ser nästan nymålad ut.

Det är annat med resten av byggnaderna…

Aha! En hinderbana!

Som Kapten Haddock skulle ha sagt… “Anfäkta anamma!, Nu blommar asfalten!”

Eller kanske “Anamma och regera vilka landkrabbor som grundstött en mil från havet”

Hallå!… hallå…. hallå…. Klockan är kvart i fem och här är Ekot!

I det här mörka hörnet verkar det ha varit en material-hiss, eller mer som en winsh, man ser kroken i ovankanten på fönstret.

Verkar som det var bråttom vid nedmonteringen av de värdefulla maskinerna. Rörstumpar och annat krafs ligger slängt överallt.

Ja, det är ju bra att dom skriver stort och tydligt på nån säkringsdosa iallafall….

Här tillverkade man rost… Nej då, jag tror man tillverkade svavelkis, i rosteriet.

Öhh…

Ifrån det vattenmättade taket droppade det konstant ifrån “farliga-ämnen-tapparna”.
Det bildades sedan under var och en av dessa en liten vit eller gulaktig hög på golvet.
Vad golvet/taket innehållit för giftiga ämnen som nu sipprar ut med vattnet som letat sig in påden övre våningen vill jag inte spekulera vidare i.
Låt mig bara säga att jag aktade mig för dropparna…

Jaha? Jag trodde det var rost…

Enkel matematik säger oss att de flesta som jobbade här var överviktiga…

På taket hittar vi ett par cisterner. Och en skaplig utsikt över mot Stockviksverken.

I maskinrummet till hissen finns en praktisk låda för hissmaskinisten och Lena från ekonomiavdelningen….

Aha… en graffare som gjort sitt självporträtt…

Fågel fenix?

Vådtäckt Påggor?
Vad hjärtat i samband med våldtäckt symboliserar är jag osäker på,
det enda man i detta sammanhang kan vara säker på är att tjejer inte ska gå ute ensamma i Essvik…

Här var det stopp…

Aha! It’s the human bomb!  En likadan grej hade dom i första “Cannonball Run” där Dom Deluise kröp in i denna låda,
stängde dörren och bomben lastades på ett flygplan för att sedan fällas på ett fält, in i ett mål av höbalar… Hur det gick?
Ja, tänk 80-tal, Dom Deluise, Burt Reynolds och titeln komedi så behöver man inte vara clever för att räkna ut att det gick på tok… :) 

Vi tar trappen upp i det som förefaller vara ett gammalt…

…vattentorn. En jättestor betongtank med tjärad insida och ett urtappningshål i den trattformade botten.

En tunna med rost… larmet går när tunnan är 98% rostig, bara 3%kvar nu…

Här känns det verkligen som tiden stått stilla, de här lokalerna verkar inte ha använts sedan…

…själva Nyhamns Cellulosa AB kånkade.

Kanske fanns det aldrig nåt intresse för denna rostiga trapp…

Eller kanske lokalerna var olämpliga för alla verksamheter.

Man har dock använt de “nyare” delarna av lokalen, Labbet och kontoret.

Här har det på senare tid t.ex varit…

…ett reklam-tryckeri.

Och  avstjälpningsplats för gamla kläder.

Jag antar att det var dessa som höll till här, eftersom man ser deras namn lite varstans.

Hmm… det är väl inte denna som är den “skattefria dunken” som Krymplings sjunger om?

Här finns det mycket färg för ungarna att leka med.

Det har man uppenbarligen gjort också.

Här har man gjort i ordning en sats med nånting…

Drack de anställda färgen? Man kan prata om att toaletter är “missfärgade” men piss-rännor? Det här är ju skrattretande…

Var var det nu jag parkerade bilen…?

Nejmen, här fanns det ju ännu mer…

Japanska Ålfiskare månne?

Genom att snåla med pärmar och återanvända etiketterna så hoppades man på att kunna rädda sulfitfabriken, det räckte tydligen inte…

“Köksansvarig Torsdag: Emma,   Fredag: Kurt… verkar som den sista köksansvariga gjorde ett halvhjärtat jobb…

Nordtank verkar vara de sista som hade någon verksamhet på området.

Om de även ägde industriområdet låter jag vara osagt, När jag var här 2003 så var det Nyhamns Invest som ägde området.

Inte undra på det blir vattenskador i övergivna byggnader då ungarna slår sönder fönstren och det regnar in.

Veckans boktips…. Den här är skitbra…

I trappen fanns mängder med olika papper… B.la en Julhälsning till Nordtank AB från Kents Bilgummi,
eftersom jag lastat uttjänta däck hos Kent så vet jag att de killarna är värda mer än att man kastar deras
julhälsning i trappen då man överger sitt kontor.

Vi tar trappen ner mot verkstaden och papp-salen.

I papp-salen ekar det ordentligt.

Men i en del av verkstaden verkar samme don juan ha varit i farten… men nu  med en *
Dock saknas hänvisning till vad * är för nåt…

Här verkar någon ha övernattat…

På övervåningen av verkstaden har förrådet funnits.
“Spring upp till Kjell på förrådet och hämta ett bågfilsblad och en ny trettons ringnyckel, fort pöjk!”

Tänk vad bråttom det skulle ha varit för lille Kalle som sommarjobbade som hjälpreda åt Helmer som var rep-gubbe.

Numer är det relativt tomt på lagret, de få gummipackningar som är kvar har inga rörskarvar att passa i, och ingen som byter ut dem heller. Men det är väl förstås tur att de kemiska  processerna har upphört här i Nyhamn, för gudarna ska veta att det har spillts och slaskats med mången giftiga ämnen här. Som t.ex Kisaska som man fyllt ut kajen med, lagt ner i jorden och som nu  kommit i öppen dager.
I Sverige finns det idag ett stort antal  kisaskedeponier  runt om i landet. I Norrland handlar det om 1000-tals kubikmeter kisaska som dumpats på land eller i vatten vid gamla fabriker och i deponier. Institutet för miljömedicin ansåg 1996 att materialet har så hög hälsofara att man inte skulle låta barn och hundar vistas på ett område med kisaska i Essvik utanför Sundsvall.(Källa Timrå kommuns hemsida)

I Nyhamn finns även Polycykliska aromatiska kolväten (PAH), som är den största gruppen av cancerogena ämnen.
många av dessa föreningar ger upphov till cancer och påverkar i djurförsök även arvsmassan.

Det finns även petroleumprodukter och (PCB), polyklorerade bifenyler, som är en grupp miljö- och hälsoskadliga industrikemikalier som utvecklades på 1920-talet. PCB förbjöds 1972 men finns kvar på en massa platser, som t.ex Nyhamn som lade ner sin sulfitfabrik 70-talet och sedan aldrig städade upp efter den. PCB är också cancerframkallande och vid visuella test på spädbarn innehållandes höga halter PCB funnit att korttidsminnet hos dessa försämrats. Detta genom att utvecklandet av barnets nervceller påverkats av PCB under graviditeten.

Forskare kom fram till att personer som föder många barn får mindre halter av PCB i kroppen, då barnet tar över halterna. En vuxen person som utsätts för höga halter PCB kan få fysiska skador (klorakne), medan ett barn som föds av en person med höga halter PCB däremot kan få psykiska skador.
PCB drabbar alltså i hög grad våra avkommor.

I naturen har man upptäckt att djur med hög PCB-halt har ändrat grundläggande beteenden. Detta har medfört att djurbestånd har försvunnit från vissa områden.

(Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Polyklorerade_bifenyler)

Kort sagt, den kommande saneringen och rivningen är välkommen och jag är glad över att ha fått se detta maffiga ställe innan det försvinner… Hejdå!