Jag skrev en liten text till en utställning Jag gör tillsammans med Ljungandalens Forskarverkstad (www.ljungandalen.se) i samband med Ånge Kabare’s: Fabriken Som Sprängdes
Denna text blev efterfrågad av många och därför läggs den upp här.

Ljungaverk under kriget
1939-1945

Under andra världskriget var Ljungaverk bevakat av militärer och full stridsberedskap rådde.
På Näset, eller Karelska näset som det kallades på den tiden, stod luftvärnskanonen uppställd. Möjligen fanns en sådan även uppe vid gummifabriken, där Permascand ligger idag.
Från ballonghallen togs wirespel och vätgasfyllda spärrballonger fram och placerades i en ring runt samhället och framför allt fabrikerna.
Längs med ”tuben” planterades popplar och man byggde kulsprutetorn 8-10m höga. 
Tuben bevakades även av vakter med stora schäfrar. Man var tvungen att ha passerkort för att få passera.
Runt om i samhället byggdes olika sorters värn, bunkrar och skyddsrum. Hotet var påtagligt!
Flyglarmet gick på riktigt ett antal gånger då flyg från främmande länder gjorde överflygningar vid fabriken.  Man kunde se luftvärnstruppernas varningsgranater explodera intill flygplanen.

Under kriget ströps alla importvägar av och den internationella handeln blev i stort sett obefintlig.
I Ljungaverk byggdes därför en gummifabrik (SG-1) för produktion av syntetiskt gummi  av neoprentyp.
Att regeringen valde Ljungaverk för den första syntetgummifabriken var p.g.a att man vid Ljungaverken redan hade de två huvudråvarorna, acetylen och kvävgas.   
Forskning pågick från hösten 1941 vid Svenska Gummiforskningslaboratoriet (GFL)  med nobelpristagare och professor The Svedberg i spetsen.  Där gjordes småskaliga och halvskaliga försök med syntetisk gummitillverkning.  Sommaren 1944 tillverkas den första provbiten ”Svedopren” på SG-1 fabriken i Ljungaverk.  Några månader senare, när produktionen kommit igång uppstod en våldsam explosion i djupkylaren i kylhuset på den norra fasaden.
Eftersom djupkylaren höll en temperatur på ungefär -80c så blev den omedelbara tanken sabotage!

Statens sprängämnesinspektion undersökte saken noggrant och man fann att ett jordfel kunde vara orsaken till explosionen. Man hade konstaterat ett jordfel i fabriken kvällen innan och vid släckningsarbetet efter explosionen hade en brandman klagat på elektrifiering genom slang och munstycke. Huruvida det verkligen var ett jordfel som orsakade explosionen kunde inte beslutas enligt rapporten från sprängämnesinspektionen.

I maj 1945 återupptas produktionen på SG-1 i Ljungaverk, samtidigt som SG-2 startas vid Stockviksverken i Sundsvall. Därefter kommer freden och det syntetiska gummit blir ekonomiskt ohållbart att producera. Det går inte att konkurrera med naturgummi eller Buna-naturgummi, varken kvalitetsmässigt eller prismässigt. SG-1 avvecklas och lokalerna står övergivna fram till 1971, då PermaScand etablerar sig i den gamla fabriken.

Att Ljungaverk hade en viktig funktion under kriget råder det ingen tvekan om.
På den södra fabriken tillverkades bl.a. ammoniumnitrat (NH₄NO₃) som används främst som konstgödsel, men även som sprängämne. En särskild fabrik för sprängämnestillverkning anlades i ett bergrum söder om fabriken.  Det finns flertalet rykten om fabriken under kriget.  Bl.a. så ska det finnas tunnlar från fabriken som mynnar ut på olika ställen i samhället.

Man vet att tungt  vatten framställdes vid Ljungaverk. Det tunga vattnet förvarades i ampuller i en metallbehållare med skruvlock.  En del av dessa har SS logga och texten Stockholms Superfosfat Aktiebolag medan en del har texten Norsk Hydro.  Det är även skillnad på gängornas stigning på skruvlocket.  Den Svenska har en fin gänga medan den Norska har en grov.

Norsk Hydro hade en elektrolysanläggning i Vemork vid Rjukan i Telemark under kriget som föll i tyskarnas händer. Filmen ”Hjältarna från Telemarken” med bl.a. Kirk Douglas handlar om den sabotageaktion som de allierade gjorde mot anläggningen i Vemork.
I Vemork tillverkades tungt vatten som skulle användas till tyska atombomber.  Skickades tungt vatten från Ljungaverk till Vemork? Gjorde Sverige tungt vatten till Tyskland under kriget?
Frågorna är många, och svaren får vi nog aldrig.
Andra rykten säger att det tunga vatten som fanns i atombomberna vid Nagasaki och Hiroshima skulle komma från Ljungaverk. 

Ett annat löst rykte är att det skulle ha tillverkats Zyklon B i Ljungaverk under kriget.
Zyklon B är ett tyskt odjursbekämpningsmedel tillverkat av IG Farben och användes i gaskamrarna vid Auschwitz.  Zyklon B’s verksamma ämne är vätecyanid (HCN), vilket man tog fram vid centrallaboratoriet med avsikten att producera avlusningsmedel för den svenska marknaden. Det finns en liten reklam-etikett kvar. När verksamheten upphörde helt i Ljungaverk så kördes de prover med vätecyanid som fanns kvar iväg för destruktion. 
Det var för övrigt vätecyanid som användes för skadedjursbekämpningen på  Hotell Hellman i Stockholm då Dan Andersson dog, p.g.a dålig ventilation.

Ljungaverk  2009-06-08

Vi följer spåren av en kissemiss… och vad hittar vi väl då?

Jo, ett hus som verkar totalt bortglömt…

…där det tronar på en kulle.

Men någon har varit nyfiken på det iallafall…
Avtrycken leder t.om upp på farstukvisten.

Synd att flaggstången är försvunnen, det hade nämnligen varit värt att hissa flaggan för…

…de gäster som var här tidigare idag.
Här har lokatten smugit fram för att ta en liten sniff i ventilationshålet i torpargrunden.

Man kanske väntade besök av celebra gäster, man har…

…fräscha blommor i fönstren iallafall.

Men fina blommor till trots så var det här fönstret mer “inbjudande”.

Synd bara att ingen gjort upp eld i den magnifika kakelugnen,
det var ruggigt ute den här gnistrande vinterdagen.

De enkla “bond-kakelugnarna” fick oftast bara en billig utsmyckning i relief.
Just den här var tjusig som bara den!

Det var också den här spegeldörren som man inte förstört genom att täcka
spegeln med masonite som var en vanlig företeelse på 30- och framför allt 40-talet.

Konstig blomma det där, som blommar även fast det är ungefär -20 härinne…

Nämen se där! Ett harmonium! Eller tramporgel som är dess namn i folkmun.

Det här exemplaret är från sekelskiftet och utrustat med förtjusande lampetter.

Jag kan mycket väl tänka mig att detta harmonium är tillverkat
på K. A. Söderbergs Orgelfabrik i Skellefteå. En av väldigt få tillverkare i Norrland.

Ett mer gediget kök är svårt att hitta idag, skåpen är byggda på plats…

Mindre tåliga var dessa gardiner.

Nu väntar mer spännande upptäckter längs höga kusten… Hejdå huset!